Svenska
English
Väv eller papper kombinerad med fenolharts (bakelit) är de enklaste att bearbeta. Dessa material kan dock vara något begränsade med avseende att nå fina toleranser. Vattenupptagningsförmågan kan i vissa lägen ha en begränsande inverkan på toleranser.
Ett kombinerat material med glasmatta och roving (längre glasfibrer) ger förbättrade mekaniska egenskaper. Det du kan välja är t ex UPM S2.
Härdplast bestående av en glasmatta kombinerad med polyesterharts (GPO3) ger goda elektriska isolationsegenskaper med i många applikationer acceptabla mekaniska egenskaper.
Glasfiberlaminat innehåller 40 % – 60 % glas, beroende på hur höga mekaniska och elektriska egenskaper som krävs.
Glimmerbaserat material (foliemikanit) kan användas vid temperaturer upp till ca 500° C. Är temperaturkraven ytterligare högre kan Roburit användas (ca 800° C). Detta material är sprödare och planhetskrav på underlag vid infästningar är viktiga att ta hänsyn till.
Glasmaterial med fin väv kombinerad med epoxyharts ger goda mekaniska egenskaper. Behöver du egenskaper högre upp i temperatur är glasväv med polyimidharts att föredra.
Materialet passerar den s.k. ‘glasstransition’-temperaturen, Tg, och mekaniska egenskaper försämras. Om temperaturen blir tillräckligt hög “kokar” hartsen bort och endast glasväven blir kvar.
Använd ett material med så fin väv som möjligt, t ex epoxy med ‘glass fabrics’
G10 och G11 är krav som materialen uppfyller enligt den amerikanska standarden Nema. Den motsvarande europeiska standarden är EPGC 308.
Högst arbetstemperatur med bibehållna mekaniska egenskaper når man med glasväv kombinerad med polyimidharts. Polyimid kan användas vid temperaturer upp till ca 250° C. Observera dock att mekaniska egenskaper avtar med stigande temperatur.